Incoterms

Definition

Incoterms är standardiserade handelstermer på tre bokstäver som publiceras av Internationella handelskammaren. De kan införlivas i avtal om både inhemsk och internationell varuförsäljning mellan företag och fördelar skyldigheter, risk och kostnader för bland annat leverans, transport, försäkring och tullformaliteter. De är inte obligatorisk svensk lag eller allmänna konsumentregler. Termer som EXW, FCA, CIF och DDP anger när risken övergår från säljaren till köparen. Ange tydligt vald regel, version (t.ex. Incoterms 2020) och exakt namngiven hamn, plats eller punkt som är relevant för regeln.

Exempel

Ett avtal som anger "CIF Rotterdam (Incoterms 2020)" innebär att säljaren betalar transporten och den avtalade försäkringen till Rotterdams hamn, medan risken normalt övergår när godset lastas ombord på fartyget i avgångshamnen – inte när det anländer till Rotterdam. CIF används för sjötransport eller transport på inre vattenvägar.

Varför detta är en affärsrisk

Om fel Incoterm väljs eller ingen Incoterm anges kan det uppstå oklarhet om vem som bär kostnaderna och risken för varor under transport. Det kan bli särskilt problematiskt om lasten förloras, skadas eller försenas, eftersom parterna då kan göra gällande att den andra parten bär förlusten. En äldre version, till exempel Incoterms 2010 i stället för Incoterms 2020, blir inte automatiskt ogiltig och behöver inte ensidigt bytas ut. Om den har valts giltigt gäller den, men skillnader mellan versionerna kan leda till tvister och motivera en gemensam översyn samt ändringar som parterna kommer överens om.

Så hanterar du det

• Ange alltid Incoterms-versionens årtal och den exakta namngivna hamnen, platsen eller punkten som är relevant för regeln i avtalet. Ange vid behov leverans- och riskpunkten separat, särskilt för C-regler, eftersom den namngivna destinationen inte ensam anger var leverans och riskövergång sker.
• Välj den Incoterm som motsvarar den faktiska transporten, lastningen och lossningen och kontrollera att parterna praktiskt och rättsligt kan hantera tullformaliteterna. EXW kan passa när köparen ordnar transporten, men innebär inte att köparen gör allt: säljaren har fortfarande skyldigheter, bland annat att ställa varorna till förfogande och uppfylla avtalade krav på förpackning. DDP kan vara lämpligt när säljaren kan hantera importformaliteter och importavgifter, men är inte alltid det bästa alternativet.
• Kontrollera att försäkringsskyldigheterna enligt vald Incoterm är uppfyllda och dokumenterade. Enligt Incoterms 2020 är utgångspunkten det bredare skyddet enligt Institute Cargo Clauses (A) för CIP och skydd enligt Institute Cargo Clauses (C) för CIF. Parterna kan avtala om annat, och även det bredare skyddet har undantag. Bedöm därför om försäkringsskyddet är tillräckligt och lämpligt för transporten och kontrollera försäkringsdokumentationen.
• Samordna vald Incoterm med betalningsvillkoren och logistiken, inklusive vilka dokument som krävs för betalning och när de ska överlämnas. Betalning och dokumentöverlämnande behöver inte sammanfalla med riskens eller äganderättens övergång. Incoterms reglerar inte när betalning ska ske och binder inte banker, transportörer eller försäkringsgivare.
• För återkommande handelsrelationer kan du ange en standard-Incoterm i ramavtalet och se över den årligen när logistikupplägget ändras. Det är en praktisk rutin, inte en rättslig skyldighet eller en automatisk uppdatering av regeln. Kontrollera också specifika beställningar och ändringar.