Sekretessavtal (NDA)

Definition

Ett sekretessavtal är ett avtal (ensidigt eller ömsesidigt) som binder mottagaren av konfidentiell information att hålla den hemlig och endast använda den för det angivna ändamålet. NDA:er definierar vanligtvis vad som räknas som konfidentiellt, anger undantag och fastställer hur länge skyldigheten gäller. De undertecknas ofta innan förhandlingar, due diligence eller tekniska utvärderingar inleds.

Exempel

Två nystartade företag undertecknar ett ömsesidigt NDA innan de undersöker en möjlig fusion, så att båda tryggt kan granska varandras ekonomiska uppgifter.

Varför detta är en affärsrisk

Ett NDA som undertecknas utan att man kontrollerar omfattning, varaktighet eller undantag kan ge en falsk trygghet. Ett ensidigt NDA skyddar bara den utlämnande parten. Om båda sidor delar känsligt material kan ett ömsesidigt NDA vara ett lämpligt alternativ. Företag som förlitar sig på standardiserade NDA:er kan upptäcka att de är för vaga för att kunna göras gällande eller inte stämmer överens med hur informationen faktiskt delas.

Så hanterar du det

• Avgör från början om NDA:t ska vara ensidigt eller ömsesidigt, utifrån vem som delar vilken information.
• Definiera det tillåtna ändamålet snävt: "att utvärdera ett möjligt partnerskap" är bättre än "vilket affärsändamål som helst".
• Ange en realistisk varaktighet. Avtal utan slutdatum behöver inte vara ogiltiga, men giltigheten och omfattningen beror på avtalet och tillämpliga regler. Två till fem år kan vara ett exempel på en förhandlad period, beroende på informationens känslighet, livslängd och vilket skydd den omfattas av. Att perioden löper ut innebär inte automatiskt att informationen får missbrukas om annat skydd fortfarande gäller.
• Ange tydliga standardundantag: information som redan är lagligen allmänt tillgänglig, självständigt utvecklad utan missbruk, lagligen mottagen från tredje part utan sekretessbrott eller måste lämnas ut enligt lag.